SHOP

Kunskap förändrar världen!

"Längtan efter kunskap är som törsten efter rikedom - den ökar under förvärvandet." Laurence Sterne (1713-1768)

När min son förklarade för mig att han inte var en flicka, utan en pojke för tjugotvå år sedan, fanns ingen litteratur för vare sig mig som förälder, eller för min son att känna igen oss i. Det fanns inga böcker för pedagoger eller dem som kommer i möte med transpersoner och deras anhöriga, för att ge vägledning och hjälp i bemötande och kunskap. Men i dag är det annorlunda och mer och mer litteratur kommer ut för både barn, ungdomar och vuxna. Jag är stolt över att få vara en del av de författare som är med och påverkar genom mitt författarskap.

Först ut av mina böcker var min ungdomsroman "Jag har ingen historia, Jag har ett liv." under mitt eget förlag Transforming Books, som kom ut 2016. Den handlar om en femtonårig kille som kämpar om rätten att få vara sig själv, som är baserad på min sons resa och upplevelser.

Våren 2018, kom min barnboksserie; "Jag är Linus, en pojke med snippa", "Jag är Bella, en flicka med snopp" och "Jag är Tintin och Elsa, både en pojke, en flicka, eller mitt emellan" på Tallbergs Förlag. En barnboksserie som jag önskade hade funnits när min son berättade vem han var. De utgår ifrån hur barnen ser på sig själva och hur de önskar att omgivningen ofta ska agera.

Jag får många fina brev från förskolor, föräldrar och unga som berättar hur mina böcker har påverkat, hjälpt och förändrat. Nedan är ett av dem.

.......................................................................................

Hej Camilla!

Vill skriva och berätta vad din barnbok ”Jag är Bella, en flicka med snopp” har betytt för ett av mina barn på den förskolan jag jobbar på. Vi har alla dina tre barnböcker, men det var när jag läste Bella tillsammans med ett av barnen, som hade en liten jobbig dag i våras. Han gillar den väldigt mycket och de andra barnen med. Vi har haft spännande diskussionen kring identitet. Men, när vi hade läst färdigt den denna gången, sa han plötsligt – Jag är också en flicka, fast med snopp, precis som Bella!

Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Utan frågade honom lite försiktigt hur länge han känt så? Han svarade ”sedan jag kunde gå”. Jag frågade om det var därför han gillade att läsa Bella och han sa, att det pirrade glädje i magen när vi läste om Bella, för hon är som han. Jag frågade om hans föräldrar visste att han var en flicka med snopp och han svarade att det gjorde det nog inte eftersom de aldrig köpte klänningar till honom. Jag frågade om han ville att jag skulle berätta för dem att han var en flicka med snopp (Det gjorde mig jättenervös, för hur håller man ett sådant samtal?) Han tänkte tyst en liten stund och sa, ja det ville han och kanske vi kunde läsa Bella för dem. För han ville väldigt gärna också få ha håret så som Bella och klä sig i klänning.

Jag pratade med min chef och frågade hur vi skulle göra, då barnet har varit tydlig att han vill att vi ska prata med föräldrarna. Vi bestämde att kalla till ett samtal. Jag berätta hela förloppet. Jag var oerhört nervös för jag visste inte hur de skulle reagera, även om vi alltid tyckt de verkar vara öppna som föräldrar. Mamman började gråta och pappan blev lite stel först och jag tänkte, Skit också, detta kommer inte gå väl! Men mamman berättade att de hade pratat om detta, för pojken hade visat hemma på olika sätt att han inte riktigt var som alla andra pojkar. Kan inte gå in på detaljer, men de visste inte hur de skulle närma sig detta på bästa sätt. De hade anat att det kanske var något sådant här. Jag tyckte de skulle köpa din bok ”Jag är Bella, en flicka med snopp” och läsa den tillsammans med barnet och fråga kring hans känslor och önskningar.

Vilket de gjorde och i dag meddelade familjen att från i höst när Hon börjar i femårsgruppen, heter hon Bella (hon vill heta som sin like i boken ) och de har skickat ett mejl som de önskar ska skickas ut till de andra föräldrarna med barn på vår förskola, för att berätta att det nu är Bella och hon som gäller.

Jag kan tänka mig att det kanske kommer bli lite svårt i början med nytt namn och säga hon i stället för han, men jag var på en av dina föreläsningar förra året och kom ihåg hur viktigt det var att vara konsekvent i det och hur det hjälper barnet med dess självkänsla. Samt hur viktigt det är att vi pedagoger stöttar och hjälper till med de andra barnen och föräldrarna när det slinter fel. Vi ska göra vårt bästa!

Så tack Camilla! Din bok har hjälpt vår Bella att kunna sätta ord på hur hon känner det och kan nu få möjligheten att växa upp som sig själv! Alla förskolor borde ha dina böcker!

Varma Sommarhälsningar, Sarah

Förskollärare i Stockholm