Att stå på tröskeln till ett nytt år ger mig alltid hopp
Möjligheten att förändra på det som behöver förändras och lägga till det jag känt längtan efter under förgående år.
Mot slutet av 2022 var jag tvungen att stanna upp. Jag blev tvungen att fråga mig själv vad som var viktigt just då. Ta en dag i taget och bara lägga energi på vad som var det absolut nödvändigaste. Våga säga nej utan att behöva förklara mig (jag övar fortfarande på att inte ursäkta mig eller förklara mig). Över julen stängde jag ner mig - kontakten med omvärlden (förutom familj och de närmaste) för att ladda mina batterier och lägga rätt fokus inför kommande år.
Nu står jag här, redå med snörade vandringsskor och min vandringsstav med vägen framför mig som ska leda mig fram genom 2023. Precis som på min älskade Camino Santiago de Compostella vet jag aldrig vad den har i beredskap för mig. Jag vet utgångspunkten och målet, samt i grova drag vägen. Men jag vet aldrig om min vandring ska ta mig på nya överaskande vägar, eller vilka möten jag kommer få och hur de kommer påverka mig. Jag vet bara att jag som inför varje ny vandring kommer hålla mig öppen och mottaglig för vad det är jag ska lära mig under just denna vandring, samt vad jag själv vill ge ut i mötet med andra. Jag har packat min ryggsäck för ändamålet. Kanske jag kommer bli tvungen att plocka ut saker från min ryggsäck och kanske jag kommer lägga till eller förändra delar av innehållet. Vilket fall som helst - nu är jag på väg och har tagit första stegen på camino 2023.
BUEN CAMINO ALLA !
