TransForming

JULEN GLIMMAR INTE ALLTID SÅ VIT!

Julen är en av de svåraste tidpunkterna på året för många transpersoner – små som stora

Det är sen eftermiddag och jag går ner för gågatan mot Triangeln och min lägenhet på Möllan i Malmö. Det glimmar av vacker julbelysning utmed gatan och juldekorationer pyntar alla butiksfönster. Ut ur butikerna strimmar välbekanta ljudslingor av julmusik. Förväntan ligger i luften. Julen närmare sig med stora steg.

Men för många transpersoner ligger en önskan om att julen aldrig ska komma – att få slippa träffa släkten på julafton eller jullovet. Är man vuxen - att få slippa åka till sina föräldrar eller övrig släkt. De vet att det är en tid då De kommer få utstå kränkning, förbiseende, respektlöshet och o-acceptans.

De vet att det är Dem som måste ”förstå” att det är jobbigt för släkten att säga rätt namn och rätt pronomen. Det är Dem som måste ”förstå” att de inte kan bli respekterade. Det är Dem som måste utstå förnedrande frågor och kommentaren, ju mer alkoholen flödar vid det pyntade och fulla julbordet. Som exempelvis; ”Hur vet du att du är en kille/tjej eller båda?”, ”Har du gjort alla operationer ännu?”, ”Du förstår väl att farmor Agda inte kan säga ett nytt namn eller nytt pronomen till dig – vad självisk du är!”, ”Alltså – har man fötts med en jävla snopp, är man en kille och har man en fitta, är man en tjej – Hur svår ska det vara att förstå?!”. Eller denna, ”Men du är nog bara lite förvirrad just nu – välj du när du blir stor i stället!”. Eller när man kommer från en familj som är fast rotade i religion eller super konservativ, där man låtsas som ingenting, eller där man inte kan berätta hur man känner det. Där De får spela en påklistrad roll och ständigt bli påmind om sin kamp om att kunna få vara sig själv. Där De blir tvungna att klä sig i andras önskan om hur de ska se ut och vara. Där De kan få stryk för att de vägrar, få hotfulla blickar och tonlägen. Att De utsätter sin familj för åtlöje eller underlag till tissel och tassel. Bara för att nämna några scenarier.

Därför vill jag be alla föräldrar med unga transbarn, att ni ska våga ställa krav på era familjemedlemmar som kommer att umgås med era barn. Att sätta gränser och kräva att era familjemedlemmar respektera era barn och säga rätt namn och rätt pronomen. Försök tala med era familjemedlemmar och förklara varför det är så viktigt att alla möter upp. Det påverkar barnets självkänsla och själsliga välmående. Att det är helt okej om man inte förstår eller inte håller med – men att man måste respekterar barnet/individen. Att familjemedlemmarna får lägga undan sina egna personliga tankar och känslor och möta upp barnet kompromisslöst utifrån den hen är.

Om inte det går – skapa er egen jul. Låta era barn slippa träffa dessa människor. Låt era barn slippa ha ångest i magen och behöva bli tvungna att kompromissa med sig själva. Jag vet att detta kan vara jobbigt. Jag har stått där själv att ta beslut att utesluta nära personer på grund av att de inte respekterade mitt barn och hans identitet. Men min sons välmående var viktigare. Det var tufft, smärtsamt i bland och jobbigt – men så väl värt det när jag ser i backspegeln. I dag har stort sätt alla kommit ikapp.Barn har ingen makt själva att kunna fatta dessa beslut – så hjälp ditt barn att få omge sig med acceptans, respekt och kärlek för dem de är.

För er som är äldre och vuxna och kan fatta beslut själva – Åk inte! Kontakta vänner som älskar och accepterar er och anordna en egen jul. Om era familjer har problem med detta – försök våga ställa krav. Utsätt er inte för förnekelse – det skadar din själ mer än vad det gör farmor Agda, eller morbror Ivar att ni inte skulle komma, oavsett förväntningar och tradition.

För er andra anhöriga till vuxna transpersoner samt små transpersoner – stå upp för dem och ställ krav på familjen. Gör tydligt att de måste respektera ert syskon, kusin, förälder mm. Om någon fel-benämner, hjälp till och RÄTTA och säg tydligt rätt namn och pronomen. Om era släktingar eller familjevänner skulle känna sig obekväma och illa till mods – då får det vara så! Det är inte individen som är trans som måste ändra sig – det är omgivningen. Det är inte hen det är fel på – det är omgivningen.

O acceptans i familjen är en av de största anledningen till de höga antal självmordsförsök och lyckade självmord bland transpersoner – framför allt hos unga. Därför är denna tidpunkt särskilt jobbig och orosfylld hos många transpersoner. Dagligen kämpar många med att bli accepterade och respekterade och får dagligen försvara sig och förklara sig. Även om man får acceptans hos sina föräldrar, så påverkar det oerhört starkt om inte resterande familj och släkt möter upp – julen blir en extra stor börda på deras axlar. Så hjälp dem att låta det bli en tid av acceptans och trygghet i stället. Oavsett om du är barn, ungdom eller vuxen.

 

 

Posted: to TransForming News on Sun, Dec 4, 2016
Updated: Sun, Dec 4, 2016

Camilla's Latest News
Vad Gör Vi Nu?