I denna månad kommer Diskriminerings Ombudsmannen ha en konferens om HBTQ i (för)skolan, där jag medverkar i en superkort videoinspelning om betydelsen av HBTQ litteratur och samtal kring identiet.
De kommer även läsa upp detta tackbrev som jag fick från en förskolelärare om mina tre barnböcker och hur den ena av dem blev ett verktyg att hjälpa ett av deras barn på förskolan att uttrycka sin egen könsidentiet.
Det värmer så i mitt hjärta var gång jag får ett mejl, ett meddelande på messanger eller när jag är ute och föreläser om hur mina böcker påverkar och förändrar.
Brev:
Hej Camilla!
Vill skriva och berätta vad din barnbok ”Jag är Bella, en flicka med snopp” har betytt för ett av mina barn på den förskolan jag jobbar på. Vi har alla dina tre barnböcker, men det var när jag läste Bella tillsammans med ett av barnen, som hade en liten jobbig dag i våras. Han gillar den väldigt mycket och de andra barnen med. Vi har haft spännande diskussionen kring identitet. Men, när vi hade läst färdigt den denna gången, sa han plötsligt – Jag är också en flicka, fast med snopp, precis som Bella!
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Utan frågade honom lite försiktigt hur länge han känt så? Han svarade ”sedan jag kunde gå”. Jag frågade om det var därför han gillade att läsa Bella och han sa, att det pirrade glädje i magen när vi läste om Bella, för hon är som han. Jag frågade om hans föräldrar visste att han var en flicka med snopp och han svarade att det gjorde det nog inte eftersom de aldrig köpte klänningar till honom. Jag frågade om han ville att jag skulle berätta för dem att han var en flicka med snopp (Det gjorde mig jättenervös, för hur håller man ett sådant samtal?) Han tänkte tyst en liten stund och sa, ja det ville han och kanske vi kunde läsa Bella för dem. För han ville väldigt gärna också få ha håret så som Bella och klä sig i klänning.
Jag pratade med min chef och frågade hur vi skulle göra, då barnet har varit tydlig att han vill att vi ska prata med föräldrarna. Vi bestämde att kalla till ett samtal. Jag berätta hela förloppet. Jag var oerhört nervös för jag visste inte hur de skulle reagera, även om vi alltid tyckt de verkar vara öppna som föräldrar. Mamman började gråta och pappan blev lite stel först och jag tänkte, Skit också, detta kommer inte gå väl! Men mamman berättade att de hade pratat om detta, för pojken hade visat hemma på olika sätt att han inte riktigt var som alla andra pojkar. Kan inte gå in på detaljer, men de visste inte hur de skulle närma sig detta på bästa sätt. De hade anat att det kanske var något sådant här. Jag tyckte de skulle köpa din bok ”Jag är Bella, en flicka med snopp” och läsa den tillsammans med barnet och fråga kring hans känslor och önskningar.
Vilket de gjorde och i dag meddelade familjen att från i höst när Hon börjar i femårsgruppen, heter hon Bella (hon vill heta som sin like i boken 
) och de har skickat ett mejl som de önskar ska skickas ut till de andra föräldrarna med barn på vår förskola, för att berätta att det nu är Bella och hon som gäller.
Jag kan tänka mig att det kanske kommer bli lite svårt i början med nytt namn och säga hon i stället för han, men jag var på en av dina föreläsningar förra året och kom ihåg hur viktigt det var att vara konsekvent i det och hur det hjälper barnet med dess självkänsla. Samt hur viktigt det är att vi pedagoger stöttar och hjälper till med de andra barnen och föräldrarna när det slinter fel. Vi ska göra vårt bästa!
Så tack Camilla! Din bok har hjälpt vår Bella att kunna sätta ord på hur hon känner det och kan nu få möjligheten att växa upp som sig själv! Alla förskolor borde ha dina böcker!
Varma Sommarhälsningar
Sarah
Förskollärare i Stockholm
Posted: to TransForming News on Mon, Jan 11, 2021
Updated: Mon, Jan 11, 2021
